Alltoowell

 

"You are under the weight of living", sjunger Bastille i låten som spelas gång på gång i mina hörlurar. För kanske är det lite så. Att vikten av att leva plötsligt blivit lite tyngre igen, att livet väger lite mer. Jag önskar att mitt liv beskrevs av en klatchig One Direction-låt, eller kanske en riktig discodänga från några årtionden sen. Men så är det inte riktigt, och jag antar att det är lite det som är poängen, att man inte får välja hur det ska kännas.

 

Helt plösligt hör man den där låten och allt man kan tänka på är bara "Helvette, det här är så jävla rätt.". Och allt för många gånger känner man inte så när man hör introt till den där poppiga låten som spelas på radion 24 timmar om dygnet.

 

Det kanske är det som är charmen med det hela. Att man inte får bestämma, men att man överlever ändå.

 

Just idag väger livet lite mer än vanligt. Det tynger ner mina axlar lite lägre än vad det gjort tidigare. Och man måste inte orka räta på sig direkt. Det är okej att gå omkring med halvtaskig hållning ibland, spela den där låten på repeat, äta lite extra choklad och bädda ner sig i sin säng. För just nu känns ingenting roligt, och det är helt okej det med.

 

Fastna inte bara där för länge. Man får må taskigt som fan, man måste inte alltid orka, men förr eller senare måste du sträcka på dig igen. För vem vet, imorgon kanske, kanske den där popplåten som du önskar du kunde hata, men älskar i smyg är den som beskriver känslan.

 

 

 

 

 

när dagarna bara blir gråare. när solen inte längre orkar skina.